livelifebetter.blogg.se

Igår på kvällen när vi kom hem från våran utflykt, så märkte stora tjejen att våran katt Sixten andades konstigt. Han andades tungt och ljudligt. Det pep lite ifrån honom också. Först tyckte vi inte det verkade så farligt. Dottern gav sig inte och manade på oss att kolla extra noga.

Sixten andades väldigt konstigt och det verkade tungt. :-(

 

Sixten har funnits i vårat liv i 10 år, jag hämtade hem honom när han var 8 veckor gammal och var den sötaste katten jag sett. Egentligen var jag där för att titta på en annan katt, en grå lurvboll. Den gråa lilla lurvbollen kröp genast upp bak i nacken på mig och la sig tillrätta där på min huva. Jag glömde bort den kattungen och då kom en vit grå liten sötnos med två svarta fläckar under nosen mot mig. Den kröp upp med framtassarna på mitt knä och tittade på mig med sina stora ögon och sa mjau. DÄR blev jag kär!

 

Några veckor senare fick jag hämta hem honom och jag döpte genast honom till Sixten. Han var ett substitut för barn, eftersom min kära sambo var inte redo för barn 2003. Sixten sov mellan oss i sängen, låg på vårat bröst när han skulle sova och följde med på våra husvagnssemestrar. Han är en del av mig och oss.

Smärtan att sambon inte ville ha barn övergick i lyckan att ha en katt som blev mitt sällskap när sambon var borta på sina tjänsteresor.

 

2004 hämtade jag en till katt, som jag gav namnet Ragnar. En kolsvart katt som blivit född ute i en kompost och som blev den enda kattungen. Ragnar vart accepterad från första stund utav Sixten, Ragnar försökte mopsa upp sig mot Sixten men då visade Sixten vem som bestämde.  

 

2006 & 2010 kom de vackraste döttrarna på jorden till oss. När vi kom hem från BB med döttrarna så visade vi dem för Sixten Och Ragnar. Sixten nosade och gnuggade sig emot dem. Han hade accepterat dem. Ragnar var väldigt avvaktande. Döttrarna växte och de fick göra nästan vad som helst med Sixten. Han fick agera "docka" i dockvagnen, de skjutsade honom ute på en traktor och nu på senare tid så har han varit med döttrarna på studsmattan. Nästan vilken katt som helst skulle stuckit därifrån men Sixten njöt och la sig ner och lät sig lekas med. Ragnar var livrädd för ungarna i början men har nu idag accepterat döttrarnas närvaro och deras lek. Ragnar har alltid varit en skygg katt men till mig har han kommit, jag tror Sixten lärt honom att inte vara rädd.

 

Sixten är nu 10 år, han fyllde den 8/4 och han har alltid funnits där . Det är otroligt svårt för döttrarna att se Sixten dålig. Jag har gett honom avmaskningsmedel och kollodialt silver nu och ger honom KS varje halvtimme. Vi har förberett oss inför döden men jag ger inte upp.

 

Inatt när döttrarna somnat av utmattning utav tårar och sorg, så satte jag mig hos Sixten.

Instinkten hos mig blev att jag skulle heala honom. jag har aldrig gjort något sådant men det kändes rätt. Jag satte ena handen ovanför hans huvud och den andra ovanför hans bröstkorg. Jag rörde honom inte och jag kände direkt att det hände något. Jag kände händerna blev varma och jag kände "ljuset" stråla ner i mitt huvud, genom min kropp och ut i händerna. Sen fick jag ett infall att jag skulle "gräva bort" (i luften ovanför hans bröstkorg) det onda från honom. Jag gjorde det 4 ggr och efter varje gång så kastade jag bort det. Jag satt så där i ca en kvart.

Konstigt? Kanske det men det kändes så rätt då. Tro vad ni vill men med kärlek kommer man långt.

 

Idag har Sixten fått avmaskningsmedel och kollodialt silver. KS får han varje halvtimme nu och nu ringde klockan för nästa dos. 

Många tårar har runnit nedanför våra kinder och vi har sagt adjö idag också...

Håll tummarna för Sixten nu.

 

Tjingtjing!