livelifebetter.blogg.se

Jobbar arslet av oss nu. Fick värdefull hjälp idag! Mamma och Rolle kom idag med lastbilen och hjälpte oss och flytta en massa saker till Knutslunda. 3 st fulla lastbilsflak och 3 överfulla Honda CRV forslades iväg. Så nu är alla flyttkartonger, sopsäckar och lösa föremål borta från boytan. Imorgon blir det mer packning för nu har vi ju 18 st tomma flyttkartonger. Nu har vi ju en släpvagn med kåpa på gården så nu är det bara att fylla den. Ju mer huset töms på möbler ju mer sentimental jag blir. Det var ju kärlek vid första ögonkastet. Vi har ingen villa utan ett hus. Ett hus med karaktär och en skön känsla i. Ett hus som har så mycket att berätta. Vi har skapat så många minnen i det här huset. Två nyförälskade människor köpte huset för att bygga en framtid, två förälskade människor renoverade huset med kärlek och med passion, de förälskade människorna skaffade två katter med 1 års mellanrum, förälskade paret blev djupt förenade när första barnet kom, renoveringarna fortsatte i samma anda som tidigare. Familjen utökades med ett barn till och kärleken växte sig stark och trygg, och huset blev vackrare och vackrare. Huset hade äntligen fått den charm och det utseendet som var ämnat att ha. Det blev skratt, tårar, hårt arbete, filmkvällar och de fina ljudet av små fötter som tassade över golven. Minnen från alla fester och kalas.. Kalas med "Pippitema" , Monster High tema, Dr Mcstuffins tema och kräftskivor och alla otaliga familjesammankomster som tex. julafton. Sen kom den största sorgen i familjens liv, det älskade husdjuret fick en enkelbiljett till Nangijalia. <3 Sorgen och tårarna ville inte ta slut. Huset blev inte sig likt. En viktig familjemedlem saknades och huset blev tomt. Kärleken och minnet finns fortfarande kvar... Snart är även huset bara ett minne.... Tjingtjing!